Är våra ministrar korkade?
TAMMERFORS. En del av mina journalistkolleger här på EU:s justitie- och inrikesministermöte tycker att Kari Rajamäki och Leena Luhtanen är de mest korkade ministrarna i Finlands regering. Är det så?
Faktum är att inrikesminister Rajamäki och justitieminister Luhtanen enbart har talat finska i Tammerfors, i varje fall då de har uppträtt för pressen. Detta är naturligtvis inte i sig ett bevis för att de är korkade. Tvärtom verkar en del av våra utländska kolleger tycka att det som Rajamäki säger låter ganska klokt. Eventuellt kan det bero på att tolkarna (till engelska och franska) tvingas sammanfatta det som Rajamäki säger till logiska helheter. Rajamäki talar både på ut- och indandning och han verkar älska att höra sin egen röst. Det samma gäller för Luhtanen. Och för den delen också för EU-kommissonären Franco Frattini (som närmast har hållit sig till engelska).
Jag upplever att Luhtanen på hemmaplan känner sig lite mobbad för att hon inte är jurist. Förr var det ju ett krav som ställdes på justitieministern och på ytterligare en minister i regeringen.
Jag tycker inte att man kan begära att alla ska vara lika suveräna som t.ex. Erkki Tuomioja på utrikesministerposten.
Rajamäki blev verkligt hårt åtgången i Ilta-Sanomat efter att ha talat dålig engelska på ett EU-möte i London. Hans språkkunskaper jämfördes t.o.m. med den legendariska utrikesministern Ahti Karjalainens. Efter det personangreppet förstår jag att Rajamäki föredrar att använda tolk.
Sammanfattningsvis tycker jag att det är fel att kalla Rajamäki och Luhtanen för korkade. Däremot är det ett faktum att de är förhållandevis svaga som innehavare av det roterande ordförandeskapet i EU:s ministerråd. Det leder i sin tur till att EU-kommissionens roll accentueras onödigt mycket.
Då EU-grundlagen förhandlades fram ville de stora medlemsländerna avskaffa rotationsprincipen och införa "direktorat" där stora länder skulle ha hållit i ordförandeklubben. På sätt och vis är det förståeligt – det handlar inte bara om att ministrarna från små länder kan vara mer eller mindre kompetenta, utan också om att tjänstemannakåren i små länders huvudstäder kanske inte har den kunskap och erfarenhet som bevövs för att leda EU.
Faktum är att inrikesminister Rajamäki och justitieminister Luhtanen enbart har talat finska i Tammerfors, i varje fall då de har uppträtt för pressen. Detta är naturligtvis inte i sig ett bevis för att de är korkade. Tvärtom verkar en del av våra utländska kolleger tycka att det som Rajamäki säger låter ganska klokt. Eventuellt kan det bero på att tolkarna (till engelska och franska) tvingas sammanfatta det som Rajamäki säger till logiska helheter. Rajamäki talar både på ut- och indandning och han verkar älska att höra sin egen röst. Det samma gäller för Luhtanen. Och för den delen också för EU-kommissonären Franco Frattini (som närmast har hållit sig till engelska).
Jag upplever att Luhtanen på hemmaplan känner sig lite mobbad för att hon inte är jurist. Förr var det ju ett krav som ställdes på justitieministern och på ytterligare en minister i regeringen.
Jag tycker inte att man kan begära att alla ska vara lika suveräna som t.ex. Erkki Tuomioja på utrikesministerposten.
Rajamäki blev verkligt hårt åtgången i Ilta-Sanomat efter att ha talat dålig engelska på ett EU-möte i London. Hans språkkunskaper jämfördes t.o.m. med den legendariska utrikesministern Ahti Karjalainens. Efter det personangreppet förstår jag att Rajamäki föredrar att använda tolk.
Sammanfattningsvis tycker jag att det är fel att kalla Rajamäki och Luhtanen för korkade. Däremot är det ett faktum att de är förhållandevis svaga som innehavare av det roterande ordförandeskapet i EU:s ministerråd. Det leder i sin tur till att EU-kommissionens roll accentueras onödigt mycket.
Då EU-grundlagen förhandlades fram ville de stora medlemsländerna avskaffa rotationsprincipen och införa "direktorat" där stora länder skulle ha hållit i ordförandeklubben. På sätt och vis är det förståeligt – det handlar inte bara om att ministrarna från små länder kan vara mer eller mindre kompetenta, utan också om att tjänstemannakåren i små länders huvudstäder kanske inte har den kunskap och erfarenhet som bevövs för att leda EU.

<< Hem